Hur kan man förklara svenska sympatier för Donald Trump?

Jag har länge försökt förstå tendensen från personer i Sverige, ofta på högerkanten, att ha överseende med en auktoritär ledare vars agerande i bästa fall kan beskrivas som impulsivt, brutalt och maktfullkomligt. 

En person som bevisligen kränker kvinnor, skämtar om personer på ett djupt nedlåtande sätt och helt enkelt beter sig som den värste mobbaren på skolgården.

Och vars politik på vissa områden kan innebära oerhört negativa konsekvenser för Sverige som land.

Om en sådan person hade befunnit sig på den svenska politiska arenan hade han blivit utvisad med överväldigande majoritet. Men i det här fallet hittar man återkommande texter som ursäktar, förminskar och förklarar beslut och uttalanden som ursäktar och till och med hyllar vidtagna åtgärder. Så vad kan vara anledningen till denna förlåtande attityd mot någon som under andra omständigheter hade blivit förvisad till politikens sophög. Vad har vi för förklaringsmodeller – bortsett från det uppenbara: 

Att man bara håller med och "köper konceptet".

1. Partisan Bias och Motivated Reasoning

• Människor tenderar att försvara och ursäkta beteenden från personer som tillhör deras politiska "lag", även om de normalt sett skulle avsky samma beteende hos någon på motsatt sida. Detta kallas partisan bias.
• Motivated reasoning innebär att vi anpassar vår tolkning av fakta för att de ska passa våra redan existerande åsikter. Om man gillar Trumps politik, blir det lättare att rationalisera bort hans problematiska sidor.

2. Avstånd och Abstraktion

• Det är alltid lättare att acceptera dåliga beteenden från någon på avstånd eftersom man slipper de direkta konsekvenserna. En svensk politiker är "verklig" och påverkar den egna vardagen på ett mer konkret sätt, medan Trump snarare kan sägas vara en abstrakt figur vars handlingar bara indirekt påverkar får inverkan på individen här.
• Psychological Distance Theory (Trope & Liberman, 2010) visar att ju längre bort något är i tid, rum eller relation, desto mer abstrakt blir det i vårt tänkande. Trump kan ur detta perspektiv ses mer som en symbol än en konkret aktör.

3. Instrumentell Rationalisering – "Han gör mycket gott också"

• En vanlig försvarsmekanism är som bekant instrumentell rationalisering – där man väger fördelar mot nackdelar och tillåter problematiska beteenden så länge det leder till ur det egna perspektivet önskade politiska resultat.
• För svenska debattörer kan Trumps politik (t.ex. nationalism, migrationspolitik, ekonomisk agenda) således vara viktigare än hans personlighet, särskilt om man kan använda honom som en förebild för att argumentera för liknande förändringar i Sverige.

4. The Outgroup Derogation Effect – "Det är annorlunda där borta"

• Människor har en tendens att se politiska normer som olika beroende på kulturellt sammanhang. Ett aggressivt och populistiskt ledarskap kanske uppfattas som "nödvändigt" i USA, medan man i Sverige har andra förväntningar på politiskt beteende.
• Detta kan kopplas till teorin om ingroup vs. outgroup bias, där man kan se USA som en annorlunda kontext där andra regler gäller. Således behöver vi inte ta till oss av det negativa. Det förutsätter naturligtvis att man i grunden sympatiserar med den förda politiken så som man tolkar den.

5. Trump som en symbol för ett anti-etablissemang

• Trumps politiska framgång har ofta setts som en reaktion mot globalisering, elitism och traditionell maktstruktur (töm träsket). För svenska etablissemangskritiska debattörer kan Trump ses som någon som "utmanar systemet", även om hans personliga beteende är problematiskt. På så sätt blir han ett ombud eller symbol för den egna frustrationer med svensk politik.

6. Testbädd för svensk politik

• Det är möjligt att vissa ser Trump som ett "experiment". Om hans politik fungerar i USA, kan man argumentera för att liknande reformer kan prövas i Sverige.
• Man kan till exempel peka på ekonomiska framgångar, migrationspolitik eller rättspolitiska åtgärder och hävda att Sverige borde följa efter, trots att kontexterna är mycket olika.
• I vart fall flyttas det acceptabla politiska narrativet som en följd av agerandet från en världsledare. Det går alltså att göra tempoväxlingar lokalt till följd av ett förändrat debattklimat på den internationella scenen.

Punkterna ovan gäller naturligtvis inte bara Trump. De kan även tillämpas på andra kontroversiella ledare. Det handlar alltså inte alltid om själva sakfrågan, man kan romantisera eller demonisera politiker beroende på vilket perspektiv man vill föra fram. Eller helt enkelt bara för att skapa debatt och arbeta i tempoväxlingen. 

Eller,  är det helt enkelt så att man helt enkelt håller med…